När man känner sig mindre vacker
Han går in i hennes rum. Hon ligger och läser med täcket upp till magen. Ingen tröja eller BH.
"är du vaken?" han frågar lite tvekande försiktigt. Hon släpper boken med blicken. Kollar snabbt på honom innan hon drar upp täcket till hakan och fortsätter läsa.
"du är vacker."
"jag känner mig inte vacker." han ser en tår på hennes kind.
"får jag sova jämte dig?"
"visst." hon släpper inte boken. Han lägger sig jämte. Ett par centimeter ifrån. Hon känner hur det bränner i tomrummet. lägger ifrån sig boken och vänder sig mot honom.
"kan du kyssa mig?" och det gör han. I hennes huvud kan hon se dem ovanifrån, hur det gnistrar och sprakar. De vill så mycket, men vågar inte. Hon tar en andnings paus, kollar på honom. Han ser på henne.
"förlåt. Jag älskar dig" hon säger det tyst och fort så orden snubblar lite på varann. Han drar henne närmre, svarar inte med samma ord utan bara med kyssar och smek. Precis vad hon behöver just nu.