han var alltid uppe tidigt, alla årets

dagar och månader

han gjorde eld i spisen när det var

kallt och behövdes

varje morgon sen han blev pensionär

kokade han kaffe och gick in till sin

lilla gumma med

han hade börjat krypa ihop den långa

ståtliga mannen som var min morfar

han hade ont i sina höfter efter ett

långt och strävsamt liv

men än så länge skötte han sin stora

trädgård, det var hans största intresse

nu när han blivit äldre

fiska det hade han slutat med det hade

börjat bli för jobbigt att cykla dit där han

hade sin eka

likaså orkade han inte gå i skogen och

plocka bär längre

jordgubbslandet hade han lagt ner där

växte bara potatis nu men han hade

fortfarande många olika sorter att hålla

reda på

han älskade sin trädgård det fanns många

bärbuskar där så när det var dags att plocka

alla bär hade han och gumman varsin pall

där dom satt vid varsin buske och plockade

svarta röda och vita vinbär

likaså gjorde dom med krusbären som det

också fanns ett par sorter av men i hallon

landet gick han själv och plockade

hans gumma min mormor hade då nog med

att sylta och safta och det tyckte hon om att

göra sen skulle allt ner i källaren då var det

mannen i huset som fick göra det

så i början på september i slutet av sextiotalet

hade gumman tagit sin cykel och varit till affären

och handlade när hon kom hem lagade hon mat

dom satte sig vid bordet för att äta

då gumman sa att hon blev så trött, jag tror jag

somnar här vid bordet orkar inte resa mig hon

somnade och vaknade aldrig mer

efter det blev mannen min morfar aldrig sig lik

han orkade inte sköta trädgården laga mat det

kunde han inte det hade alltid hans gumma gjort

det stod inte på förrän han måste flytta till ett

hem där han kunde få hjälp det verkade som han

var nöjd med det han hade med sig dom saker

som han ville ha

speciellt en pendyl som hade haft i rummet

den satt på väggen i hans nya hem och varje

dag när klockan slog tolv då ringde han till

mig så fick lyssna tillsammans när klockan

slog sina tolv slag

han orkade bara leva drygt ett år efter att hans

lilla gumma somnat in bredvid honom vid köksbordet

jag saknade länge telefonsamtalen från min morfar

när klockan närmade sig tolv och vi brukade lyssna

tillsammans på dom tolvslagen

det är många fina minnen som jag gömmer

i mitt hjärta som jag ibland tar fram och tänker

vackra tankar om

anits 4 juli 2011