Jag vill omslutas av rymdens mörka matta
falla handlöst genom luften
ner mot okändhet
Ändå fångas in av trygga armar
som vill bära mig i evighet

Och dig vill jag också hjälpa
när himlens mörker tränger på
när du med trötthet börjar ana
att vägen varken börjar eller slutar
där du går
Det svindlar att livet bara är ett pepparkorn
mot dödens fulla längd
Men jag vill finnas i din ensamhet
i din tystnad vill jag hitta ord!