Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Solnedgång


Hon sitter i fönsterkarmen
hon känner sig avskalad
i solens allra sista ljus
händerna vilar mot hennes bröst

den som såg henne sitta där
skulle säga att hennes blick
var så blå och fjärran
som om hon hos solnedgången
sökte en innerlig tröst


Fri vers av SeXara
Läst 442 gånger och applåderad av 14 personer
Publicerad 2011-07-07 17:48



Bookmark and Share

    ej medlem längre
En text som känns lite grann som ett vackert stilleben eller som en stillsam målning av en kvinna som bara sitter i fönsterkarmen med något drömskt och lätt dimmigt i blicken. Kanske är det lika mycket inåt som utåt som hon blickar när de sista vackra och gyllene strålarna speglar sig i den fjärran belägna solnedgången. Det finns i alla fall en stillhet här och en vila. Avskalad allting tillfälligt och oväsentligt verkar kvinnan vara i full kontakt med sina allra innersta känslor, och kanske uttrycker också det blå i blicken någon slags längtan efter tröst. Med det skulle också kunna vara något helt annat som hon upplever. Kvinnan är ju alldeles tyst och stilla och ingen vet vad hon tänker. Hur som helst så förefaller hon djupt försjunken i något som mest liknar meditation och vara totalt uppslukad av ögonblicket. Närvarande. Så skulle jag beskriva den här dikten. Som en bild som bara tycks sväva och uttrycka något som helt enkelt Är.
2011-07-24

  Anna*
Riktigt snygg och innehållsrik i all sin rimmade enkelhet! Strålande ☼
2011-07-13

    ej medlem längre
En vacker poesi om ljuset i fönstret, kvinnans sökande, en gudomlig varelse som ser och vill
2011-07-12
  > Nästa text
< Föregående

SeXara
SeXara