Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Att vara kött och blod

Ni berättade sagor om en underbar värld;

Om lanskapet som till våren exploderar i gröna vackra färger
Om det blåa havet och solen som sakta går ner över horisonten
Om den vita gnistrande snön som i handen smälter och blir till vatten
Om kännslan när vinden viskar och smeker mig i håret
Om kännslan när regnet rör min hud, för att sedan droppa ner till marken, doften som ligger kvar i luften
Om löven som vissnar så fridfullt och accepterar slutet på sin existens för att sedan falla från träden


Allt det man bara kan uppleva när man är levande, att vara kött och blod


Ni berättade sagor om kärlek
Om känslan att bli älskad och att älska någon tillbaka
Om första kyssen, mjuka förförande läppar, värmen och adrenalinet
Om kärleken till livet, beskrev våra själar som brinnande ljus, som en eldslåga som aldrig brinner ut.
Om hoppet, våran vän som aldrig lämnar oss. Hoppet som håller lågan, själen levande
Om tillfredställesen och tacksanheten att just jag blev den jag blev och lyckan att ha levat


Allt det man bara kan uppleva när man är levande, att vara kött och blod


Jag har sett våren i alla dess gröna nyanser, legat och solat i vårsolens varma strålar
Jag har sett havet, smakat saltet kännt den lena sanden mellan mina tår
Jag har sett solnedgångar, lila, rött, orange, gult en hel färgpalett skulle inte räcka för att måla detta underverk
Jag har kännt kylan, den vita snön, sett de unika flingorna falla från skyn, inte rädda för vad som väntar dem på marken.
Jag har kännt doften av regnet, när det har smekt min kind och vinden som ylar i mitt öra.
Jag har sett löven, så orädda när de släpper taget om trädet för att sedan bli till intet, nerbrutet och bortglömt


Allt det man bara kan uppleva när man är levande, att vara kött och blod


Jag har blivit älskad och jag har älskat
Jag har kysst och blivit kysst tillbaka
Jag har kännt hoppet som man desperat behöver för att klara sig i denna värld
Jag blev någon, jag fick en kropp, ett ansikte
Jag är levande, jag är kött och blod

Jag kommer bli nerbruten, botglömd, jag kommer dö
Jag är inte orädd snarare livrädd, livrädd för vad livet ska hitta på här näst
Jag vill inte bli till intet, jag vill leva för evigt jag är rädd för det som jag inte förstår
Jag vill inte bli bortglömd, jag vill bli tänkt på, saknad, förevigt älskad
Jag är inte tacksam för alla fina dagar jag fått, jag vill ha fler, bättre, roligare
Jag är inte tacksam för att jag är just jag, jag vill ständigt vara någon annan, vinna en lott i slumpens lotteri.


Allt det man fick på köpet när man blev levande, Att vara kött och blod


Ni berättade vackra sagor, ni lovade mig ett lyckligt sago slut
En saga är inte verklig,
Jag är verklig,
Därför existerar jag inte i era sagor.


Allt det man inte fick när man var levande, Att vara kött och blod




Fri vers av SvartPoesi
Läst 219 gånger och applåderad av 2 personer
Publicerad 2011-07-12 13:47



Bookmark and Share


  entusiasm
massa applåder! jättebra
2011-07-12
  > Nästa text
< Föregående

SvartPoesi
SvartPoesi