När allt omkring oss dör eller upphör som en årstid, sommartid med blommor

som nästan alla blommar samma tid. Vi vaknar till ur frusenhet och skuggor

när solljus lyser både natt och dag. Vi byter skepnad från anonymitet till färg

och ljus, vi syns, vi kommer fram ur våra bon, vi ser varann, vi stannar till och

vill synas, finnas som om vi var en ny. När denna tid byter skepnad tappar

blad, frostar in hela landskap vi fryser till och finns inte längre till. Vi blir som

en bottenlös tjärn, mörk och dyster, drömmar dör, fryser till, om vi alls vill, vi

önskar bort till sol och ljus där inte dysterhet når fram, där man kan skratta

och synas i ljus och färg i överflöd, där tiden inte stannar till utan finns år efter

år, dit jag längtar nu i regn, jag vill till ljus och färg som vid Medelhavets strand

där ljuset når och får oss att tina och värme når ända in i kropp och själ, i

varmt salt hav ger liv åt en dyster kropp, jag åter längtar bort.