Hopp kommer, hopp försvinner, rinner igenom ens fingrar, skingrar all glädje.

Letar förgäves, gräves fram i ord som gjord för att bli galen under kvalen.

Undrar, förundrar varför gör man livet svårare än det behöver vara.

En hel skara med samma förtvivlan var dag och natt som jag.

Vag är hoppet och väldigt skört och tillrört.

Varför läser jag inte bara en bok och blir klok utan att skriva, fördriva tiden som

jag inte har så mycket av efter alla måsten. Bara att leta efter posten kan ta en

stund, den låg ju där förut men har nu flyttats ut eller att leta efter billigaste el,

tel och vad det nu kan vara som man inte kan undvara.

Ja så är det med det och vem kan svara på alla mina frågor :-)