det är tidig tisdag morgon

när radion väcker mig, den

här morgonen får jag inte

vända på mig somna om

bara för en liten stund

så jag går upp nästan direkt

känner att jag är bortskämd

som inte behöver skynda iväg

tidiga morgnar, men det har

jag haft tidigare i livet

det är skönt att kunna få börja

dagen i min egen takt, efter

en kopp kaffe håller jag på att

vakna

jag har en timme på mig innan

jag behöver åka för till sjukhuset

numera har jag bara mig själv att

tänka på innan jag ska iväg

det finns inga kor som ska mjölkas

inga får som behöver mat inga höns

en katt att hålla rätt på ingen hund

som jag måste gå en promenad med

det känns tomt många gånger, men

på samma gång är det skönt att jag

kan få göra som jag vill ingen tjatar

eller gnäller att jag har fel kläder

på mig

idag regnar det inte, skönt att slippa

ha vindrute torkaren på det kan vara

jobbigt när det regnar som det gjorde

under måndagen

jag kommer i tid, gärna femton minuter

före bokad tid stod det på kallelsen och

det är jag och lite till

i receptionen sitter hon som ska emot

mig och pratar i telefon, slutar inte när

hon ser att jag står där och vill tala om

att nu är jag här

jag är på väg att säga någonting när

det är någon som ser att hon inte tänker

sluta prata i telefon så kan jag gå in i

väntrummet och sätta mig, där är det

tomt, jag sitter ensam där och väntar

jag väntar och väntar, det blir min tid

men ingen kommer och ropar upp mig

personalen springer fram och tillbaka

jag börjar undra vad dom håller på med

men det är ju en mottagning där det

provas ut hjälpmedel så det kanske

finns en anledningen till att dom går

fram och tillbaka

det har gått tio minuter över tiden

nu är det tyst i korridoren, det är bara

teven som står på och låter, det går tio

minuter till och det är tyst

jag börjar fundera om dom glömt mig

precis när jag är på väg att gå och fråga

kommer en kvinna och hämtar mig, först

tänkte jag säga något om akademisk

kvart, men jag höll tyst

det gick snabbt och bra att prova ut

det jag skulle ha, när jag så går förbi

receptionen, sitter hon som ska ta emot

oss som kommer och pratar i telefon

jag undrar om det är samma person

hon pratar med, det låter nästan så

inget viktigt mest skitprat, tycker jag

det låter som, det kanske därför det

är så svårt att komma fram när jag

någon gång behövt ringa dit

så går mina tankar när jag går och

sätter mig i bilen för att åka hem

solen skiner det ser ut att bli en fin

dag skönt att få komma hem och

kanske sitta ute en stund och få

njuta av dagen

att det sedan inte blev så, det är

en helt annan historia, som kommer

kanske på pränt när det som hände

lagt sig och jag kan se händelsen

med ett leende på läpparna

anits 26 juli 2011