Jag vill stanna upp
Sova ruset av mig i kloakerna
som nyligen var mitt välkända, invanda hem
Så stinkande och svarta att jag slutat famla

Nu bländas jag av fyrverkerier
Explosioner som dånar
Jag vill blunda och täcka öronen
Jag vill vila

Men Hon drogar mig hög
med sina lövverk och slätter
Dimmor och vågors brus
och sina ständiga rop till mig

Av de kallade måste en gå först
Bakom mig tvekar de visst
Förstår de ens vad jag ropar till dem i mitt rus?
Att deras orgasmer och tårar blir ett jävla skvättande

Hon räcker mig inte ens ett paraply
''De bakom dig skyddar dig'', säger Hon
''Ingen vill väl skydda mig'', muttrar jag
och skvätter tårar tillbaka

Så ger Hon mig mera knark
Som jag inte kan motså
Hon lovar att de bakom, snart ska vara ikapp
Ger mig ljuva löften om starkaste kärlek

Tänk om kärringen ljuger