ja, det är sant
jag trodde det
och jag var förskräckligt ledsen

jag fick inte längre de där smsen stup i kvarten där du frågade om vi skulle busa,
eller om vi skulle baka och se film,
eller om vi skulle grilla marshmallows,
eller om vi skulle på stan och shoppa,
bara du och jag

jag saknade det
och kände mig så övergiven

jag behövde bara känna att min bästa vän ville vara med mig,
ville se mig,
eller att hon bara undrade hur jag mådde


saker och ting blev för jobbiga för mig







jag tog då tag i dig och berättade







varför blev jag ens rädd och orolig?
jag vet att jag kan lita på dig


du är en sådan vän som kommer in
när resten av världen går ut