Så lite kvar men

.

Jag vill lyfta mina händer
och tacka Dig
På den brustna vägen fann du mig

Tog upp det som var kvar
det var värdefullt nog för Dig

Fri vers av Mejja
Läst 669 gånger
Publicerad 2006-01-06 08:23

Skriv ut
Spara som PDF

Ikna Fint skildrat! Ibland blir man älskad för den man är! 2006-02-02

Jojo Mycket vackert skrivet! Känner även jag så ibland. Man vet det ju med förnuftet men att känna och kunna beskriva det så som du gjort här är en helt annan sak. 2006-01-10

ej medlem längre En väldigt fin och trygg bild... 2006-01-09

Bodil Sandberg Den här älskar jag... 2006-01-08

Bodil Sandberg Den här älskar jag... 2006-01-08

karamellen Jättefin! "Tog upp det som var kvar det var värdefullt nog för dig" Vilken tur att det är så!! 2006-01-06

noname_realmind Mycket vackert uttrycket! 2006-01-06

Rachel Roth denna text skär igenom lager av försvar ...till det oinskränkta värdet som människa tack! för berörande dikt 2006-01-06

Anna H Först kändes det som en gospeltext men sedan insåg jag hur underbart det är att hitta någon som ser det vakra i en även om man är trasig. Det är stort! Fint skrivet! 2006-01-06

rebecca d o, just så. Han släcker inte den rykande veken, det brustna stået...Han kom för att ta sig an det ringa...gott när vi är det! Det är närmast då:)) 2006-01-06