Massor av ord surfar runt på tungan

Vågorna där,, är lite åt alla håll


Precis just såsom i känslogungan

Håller igen, Virvlar och så noll koll


Molnen beter sig lite hur som helst

Solen kan inte helt få fram sitt ljus


Hjärtat vill sjunga ,men kan inte

Själens mark är både svag och stark


Sinnet ropar högt, men inget hörs

Kaos och tornados i existensens jag


Balanserar på osäker tråd ,natt och dag

Tills lugnets greppar med sin harmoni


Finns en blomma, som vill bli alldeles fri

Ett liv som längtar Vill och önskar få vara


Blå i sitt frö, Röd i sin kappa ,Vacker i sin

ljuva fröjd, Grönskande och växande


Surfa på fredliga vågors magiska meningar

Och låta kärlekens tunga ,tala om kärleken


Så rosens frön sprider sig till paradisets ö

Där balansen möter förnuftets välmenande


Utan ångestgrepp ,Trauma Panik och smärta

Endast värme i hela själens djup, I livets kärna


Och klingande glada klockor i längtande hjärta

Evigt önskande om det ,så hjärtinnerligen gärna


Nåd för rosens skull