Ibland är livet så sjukt jävla underbart...
Man växer upp med en väldans fart

Allt är tipptopp och man önskar inget mer än att leva
Men plötsligt blir livet helt skevat

Det känns som om livet har fått egna ben och sprungit ifrån mig
Livet har lämnat ett tomrum inom mig

Snälla, Livet kom tillbaka
Du anar inte hur mycket du är saknad

Det finns en känsla inom mig som sliter mig itu
den känslan heter Du

Man är livslevande men känner sig död
Man slocknar långsamt men endå fort som en cigaretts glöd

Som om man hamnat på jorden av ett misstag
Att någon på mars letar efter just "jag"

Man är fast i en evig mardröm
dras iväg av en påtvingande ström

Det känns som om jag är fast i en skottsäker bubbla
försöker jag gå framåt börjar jag snubbla

När och hur ska jag ta mig ut
När ska livet komma tillbaka och ge mig ett lyckligt slut?

Jag har tusen miljoner frågor men inga svar
jag vill ju ha en anledning att stanna kvar

Är detta slutet? är det nu som jag ska ge upp?
Snälla Livet, svara! tummen ner eller tummen upp?

Vart tog livet vägen?

Livet har fått egna ben och sprungit ifrån mig
Livet, Snälla kom tillbaks, jag kan inte leva utan dig.