jag vet inte vem det är du ser, men det är inte mig. för när du pratar om oss hör jag hur skev din bild av mig är. det fanns en tid då du såg mig, då du förstod mig, då du visste vem jag var. när tappade du kontakten med verkligheten. du berättar en saga, om hur vi reser genom världen. jag sitter inte stilla och åker med, jag slåss mot allting, hela tiden. hur kunde du ge upp striden, har du glömt alla nätter vi talade om medaljer, om äran. om döden. jag skulle kunna dö för dig, om du nu inte redan vore livlös.