Solen smekte gräset, musiken dånade ur högtalarna. Musiken grundade en sommar, en sommar som var deras. Dem som alltid velat ha varandra, men inget sakt. De som älskat varandra i smyg i evigheter. De trolovade barnen. De hade äntligen funnit en värld där dem kunde leva tillsammans . Där de var ensamma, och lät världen utanför ha vapenvila emot dem . De var dem starkaste .
En dag, försvann solen, ett regnoväder drog sig över dem. Natten kom, deras kärlek blev svag. Som om någon stulit deras syre. Dem var inte starkast, deras kedja hade svettsats upp.
Hon blev olycklig, som någon krossat hennes spegel; men det var hennes drömmar dem stal. Livet och ödet sammarbetade med mörkret och ensamheten .
Sorgen drabbade henne, drog henne tillbaka in i sig själv. Hennes vänner kunde bara stå och se på, det spelade ingen roll vad för ord de sa . Det spelade längre ingen roll . Hon var den förlorade själen och han var orsaken, den person hon hade öppnat sig för. Den hon sa att hon älskade . Hon blev ställd i nakenhet och i ett oförglömligt rum av tomhet.
Han skrattade falskt, försökte glömma undvek allas blickar. Han försökte spela den iskalla rollen , men misslyckades. Hon såg igenom, även om han var den ända som visste det. Hon undvek hans blickar lika mycket som hon. Det var en okontrollerad analysering . Hon sprang, tårarna låg i bakvatten men kom ikapp så fort hon stannade upp. Varför stannade hon upp?
Han spelade fotboll och försökte glömma, träffade någon tjej som han trodde kunde ersätta henne. Men aldrig, det fungerade inte så, det var inte så lätt.
Han skulle aldrig glömma, aldrig . Men han försökte få alla andra att tro det, att han hade glömt allt.

Tankarna om varandra flyger omkring dem, båda för blinda för att se. Hon tror att han glömt precis som han vill . Hon springer, det han tror att hon inte klarar. De springer ifrån varandra, han av feghet och hon av nakenhet . En kärlekshistoria , en hemsk och olycklig sådan ; ett spel..