Även när natten är mörk, och kall, när annat vilar dolt, finns du hos mig, höljd i turkosa slöjor bak mina slutna ögonlock.
     Ännu rodnande varm, evigt böljande rund, görs du fri i naken ritt.
     Under din springares rytmiska hovar tinar tundran.
     Vita liljor växer i dess spår.

© Björn Solum