jag minns så väl dom orden

du sa till mig för ett par år sedan

du tyckte jag hade det bra som

var ensam fick ta hand om mig

själv

jag minns vad jag svarade, minns

din blick hur du började stamma

för just då var det skönt efter en

mycket turbulent tid, med sjukdom

som jag själv gått igenom och sen

som min sambo drabbades av och

sedan avled

du tyckte jag hade bra som kunde

bestämma själv visst då var det

kanske bra

men du förstod aldrig när jag sa

att jag vill inte vara ensam när allt

lagt sig och livet börjar igen

då förstod du inte, men nu har du

själv hamnat i samma situation

du har inte varit ensam länge, barn

som bor hemma, men du vill ha

någon vid din sida

det är så jag också känner, tänk om

det fanns någon som smekte min kind

när jag är trött, ledsen och inte mår

så bra, det förstår du inte

du svarade mig att jag varit ensam

så länge att det inte skulle passa mig

jag tycker inte som du men det är

något du får fundera över jag håller

mig undan dig du gör mig orolig

anits 22 augusti 2011