Hennes röst sprack

likt den hartsade stråkens strävhet;

där hon sjöng berusade toner
och rörde vid elden i cirkelns mitt.


Tysta satt änkorna

omkring hennes raserade skalor;

uttryckslöst speglande elden
som dansade till sången i cirkelns mitt.


*

Hennes ord föll

till höstlöven vid deras fötter;

existerade; ett jordiskt ögonblick
innan de förtärdes av elden i cirkelns mitt.


Änkornas kåpor

var hopplöst grå;

men skyldes från vinden och höstregnets stick
av den levande elden i cirkelns mitt.

*

Årstider växlar
och på stelnade ben
smälter de sina öden
i lågornas sken
Dagarna går
och skeenden sker
och höstlöven faller
utan att gråterskorna ser


Elden har falnat
och slutligen spritt

frid bland de änkor
som sjöng sina sånger i cirkeln mitt.