Hon blundar, andas och drömmer, bredvid
Rycker till, stönar, vänder sig
Allt hon sa, allt hon gjorde, energin; sluten
Näsa och mun, ögonbryn och kinder, förlamat av liv
Jag vet att hon hoppas, på något vackrare än våren, på något skörare, än kvistarna
På något mer stillsamt än freden, vunnen tusen gånger om
Jag ser, hur hon sträcker sitt mentala och vill nå, dit, där ingen varit
Där visionen är sanningen, där lyckan är nuet
Där hon är hon, i perfekt symmetri, med allt som är
Hon blundar, andas och drömmer, bredvid