jag brer brödet ur solhänder

med blå fjärilsvingar

och jag har vandrat i länder

där skotten slokade i vinden

bladen slöt sina

vissnade

trädstigar

ormvråken drev upp pålarna ur bottnen

slam lyfter

grusade

hopp

slaghöken lade kolögon

ur solröda

i allt

i allt det vilket hindrade bergets mun att dricka sjö

han vek servetter

av virkestegen

harmonika vilar lugnt i hans bröstfamn

andas vid hans händers beröring

den enradade västen spänns över hans bröst

och du fattade orden i min hand

sådde dem in i solvinden

jag såg in i ett av de vackraste ansikten

var detta ansikte vatten

var detta ansikte luft

och örnen såg den klaraste av droppar

stigen in i ursömn

lagd i jordblads höst

vithövdad breder örnen ut vingar

varsamt greppar klor om

han lyfter

lägger henne högst upp på klippan

i skydd av trädet

mannen vakar vid hennes huvudgärd

i tolfte månsagan

rodnar

marmorhuden

blicken stiger in i hans skarpa iakttagelse

hennes bröst höjes

i stjärnrymds

ordskap

och du fattade orden i min hand

sådde dem in i solvinden

han knäppte upp västen

vek den samman

i västan synes

safirglöd

andas

han dukade bord med vikta servetter

i vasen syntes blommorna

de ögonplockade

i ängen

hon kommer snart

länge satt hon i kammarens

ögonens

släckta

såg i förvåning

pulserande

glöd

var det ej så

kan det ej ske

i betraktan sträckes nattfjärils vingar

ur kammare flyger

hennes hjärtfågel

i höstan

vinden smeker hans öra

hon hör

honom mjukt smeka

trummans

hud

hennes gensvar

hennes rytm

sjö krusades

du sträcker upp dina händer

älskar mig med vinden

vilken bär min vingskrud

ja

vi älskar

i höstens

begynnelse

och du fattade orden i min hand

sådde dem in i solvinden