Jag ser in i mina ögon.
Spegel,spegel...var är jag?

Jag förstår att de där stora blå, utan så mycket rynkor runt, är mina.
Jag har funnit svaret till min släta hud.

Av känslor blir det rynkor, sa någon.
Skrattrynkor
koncentrationsrynkor
kråksparkar

Jag har inte skrattat på flera år och inget har på länge krävt min koncentration.
Kråkor har jag på gräsmattan utanför.

Likgiltighet håller människan slät.

Jag sluter mina ögon.
Mörker, mörker...var är jag?