kaskadljusen kastar sig ut över

de högbröstade

svanhamnarna

flyger

i viga

streck

klyver eggens enade märg

klippor når henne

river

klädnaden

sönder

tråd efter tråd drar de ur

det måste ske

endast så kan vi mötas

solhav

färgas

rött

hon rör vid hans svarta sorgvinge

han släpper smärtan fri

i tystnad

vaggar

hon

skriet

eggen helas

de flyger i enad kropp in i

kärlekens rena

hav