den hårt surrade stenen brast ut

sätt dig här i min hand

detta ber jag dig se

helt

brådskebefriad

i vaknom

synes marken mjukt röras

sakta lyfter hon mossan

maskrosens

fjädrar

nuddar hans längtans hud

i sömnvara

han ser yrvaken maskrosängen

jag visste ej

mumlar hans läppar

mossan lägger sig stilla

igen