i ett land

ovan molnen kanske du säger

lever en sten

ja, många stenar

denna sten

ja, alla stenar

skimrar allfärger

regnbågens färger

denna sten slocknar alltmer

mattas

stenen strömmar

ljusminnen till

sin förbundna

i en av skymningsskålarnas dova klanger kom hon

anane föll på knä inför stenen

lade armarna om

suckade

djupt

jag är livstrött

detta vet jag i mina färger

du är livstrött

kanske hörde vindarna i salen deras samtal

vindarna slöt sina mantlar om trötta vandringar

anane med stenen

är höljda i vindfågels vingfamn

trädens fingrar skimrar

är gryningsfjärilar ur skymningshänder

kvinnohjärta mitt

andas

jag är

livstrött