Vad gör man när man till fasa och skräck, förbannelse och förakt — inser; att blomman, är, var, illusioner. När allt. Förr, inte längesedan; sött.Kristalliserat, gnistrande, sjudande mjukt. En omhändertagen, överkörd stortå. I kontrast till presens; kallt, hårt, bedövat, dämpat, tvingat. Sovjet, cementerat, trasigt klotter, ogeometriska östeuropéer. Hur ämnar man förhålla sig, till något sådant?