Det var första gången vi möttes, du satt där, omgiven av andra. Med solen i ryggen gick jag fram till er, utan att ana mitt hjärtas förlorade slag. Din profil, det mörka håret som omslöt ansiktet, dina mörka ögon. Det gjorde ont att andas. Blicken fladdrade förbi mig, till den som gick vid min sida. Jag har inget att sätta mot honom, han har företräde, han räddade mitt liv, han är min bror. Jag tog ett steg tillbaka, det svåraste jag någonsin gjort.