Full och sentimental, hundra mil hemifrån. Utan vare sig det ena eller andra. Känner mig inte ensam, känner mig fri, men vad man i folkmun kallar för tankspridd. Ville inte här ifrån, ville vara, precis här, men egentligen så mycket närmare. Närmare dina armar och din panna, dina läppar och dina höfter, i gungning

Det var aldrig sommar i ditt hus. Det blev heller aldrig vinter och jag såg aldrig någon höst, upplevde ingen vår. Det blåste in och ut, korsdrag, ängsliga katter och ett hjärta, som klappade för fort.