(Man kanske skulle gå in i den där betonggiganten som inhyser USÖs avdelning för folk med psykiska problem och säga
”Hej! Här är jag, en hormonstinn nittonåring med för mycket tankar och funderingar, på jakt efter vägledning. Så jag tänkte att jag kanske kunde få ligga här ett par dagar och knapra i mig en näve piller eller två, som sig bör när man har problem.”
Och de skulle skaka på huvudet, skratta lite och säga
”Det där har du allt fått om bakfoten, sånt där kan vi inte hjälpa dig med, och några piller blir det inte heller. Lycka till, i livet finns det inga genvägar!”
Och jag skulle gå ut i solljuset igen, se mig omkring och tänka att livet inte är så hårt ändå.)