så var det slutligen över. vinden blåste bort det som en gång var förvirring och lögner

hösten var en bejakande årstid. ljuset gav mer kontraster och jag kunde se dig klarare nu

insnärjda frågor kastade skuggor, som uppenbarade tydliga svar


visst var det svårt att förändras och det skulle nog ta sin tid

men inom mig förstod jag att inte ersätta tanken av oss tillsammans igen, med något jag hade gått med i tanken förut

jag behövde skapa utrymme för nya influenser, nya idéer och annorlunda angreppssätt

en ny början