I tigande vatten
metar jag efter toner
av ett annat slag

Ej avsedd för mina öron
döljer sig en symfoni
i Tystnadens hav

När det nappar
dras jag ner i vågorna
men jag ger mig inte
förrän jag bärgat min fångst
och klangerna ljuder
över kobbar och skär

Det är musik utan pekpinnar
som skimrar likt fiskbukar
i solen,
skriven för öronlösa fiskar
om uråldriga väsen,
som sover sin oceansömn

Den väcker en urgammal
färdriktning inom mig,
som om den ville säga:
även havet har,
liksom himlen,
sina upptrampade stigar