Högt över trädtopparna,
under en kall decemberkväll,
lyser månen likt neonljus.
Det ända som hörs är rytmen från ett hjärta,
mitt hjärta som försvann under hennes fötter.
Min andedräkt försvinner upp i skyn,
som röken från en cigarett,
som en förvirrad själ på drift.

Glöden från cigaretten håller på att slockna,
liksom min eld, som engång var den största.
Nu återstår bara en kall hand,
en hand som alltid finns där för dig.
Jag ser mig själv vandra hem,
under en tung himmel,
under en tung tid,
under tunga minnen.

Det är mycket att bära, livets bagage.