Jag önskar jag vore hatad
av alla jag någonsin mött,
och att jag kunde hata dem för det.

Det hade gjort allt mycket lättare
... lättare att gripa tag i, att förstå

mitt eget tjafs

utan att känna denna skuld
bara för att jag känner
det jag känner

att jag bara inte vill vara med

att jag är trött på detta varma ingenting

att jag är avstängd, avsomnad
i allt utom en liten liten bit

Jag älskar ju er satans människor
... varför vill jag inte vara med längre?

Jag vill inte orsaka någon smärta för er,
inte ens om risken är minimal.

Det hade varit lätt om jag kunde skylla på någonting,
men det finns ingenting att skylla på.

Bara mig själv, min egen inre idiotiska oförmögenhet att förstå
vad det nu än är jag inte riktigt vet att jag borde förstå...

Mitt eget fel, jag vet...
Man får det liv man gjort sig förtjänt av, inget mer...

Allt jag är, allt jag gjort mig själv till...
... ingenting alls.

Inte konstigt att jag inte tillåter mig själv att sova.

/