Dygnstemperaturen pendlar mellan minus och flera plus
Regn och is, dag och natt
Molnen är ridån som månen gömmer sig bakom
Hon är kvinna, och du älskar henne för det
Alla de där uttrycken som du förut förakta
De där höga strumporna och spetsarna runt bröstvårtan
Nu ser du det som en symbol för lusta
Helt plötsligt har du blivit man


Genom livets små förälskelser märker du hur du förändras
Men det är kärleken som du inte kan glömma
Hon som du aldrig skulle ha älskat
Men som du älskade mer än någon annan
Det var dumt, den kärleken var en förbannelse
Du svek din faders väg, blev du hans fiende?
Du som aldrig såg honom i ögonen
Du som aldrig sa: pappa jag är en av dem
En av dem som gjort det du avskyr mest
Men pappa jag gjorde det av kärlek
Åtminstone den gången
Det är som det är pappa
Men det är inte världens undergång

Du är frusen, du sitter där i mörkret
Du orkar inte möta världen
Hur skulle du? du orkar inte möta dig själv
Nej min broder, du orkar inte möta världen
Så du bygger en egen, du stänger ute de andras verklighet
Det kostar att skapa sitt eget fall
Men du har sparat länge, och nu borde du ha råd

En småstads kyrka, en liten stads kyrklocka ekar av kyla
Den ringer i en bygd som sakta men säkert dör ut
Ingen kommer att ta över din faders tjänst då han går
Pensionen kommer närmare
Här finns ingenting kvar, bara vilsna själars barndom
Men det är inte världens undergång