En gång gick jag vilse i min inre skog.
En gåta hängde uppochner i en gran och viskade:
”Ta till vänster”.
Jag kom fram till en glänta där ett ödetorp hukade sig under granarna. Jag gick in i huset och upp på övervåningen. En kvinna utan ansikte låg och födde. Hon grep krampaktigt tag i en gren som vuxit in genom fönstret. När jag gick därifrån kunde jag höra barnskrik eka under himlen. Då började jag stiga och svävade snart högt ovan den milsvida skogen medan ljuset stack i ögonen.
Plötsligt vaknade jag och landade i min säng. Bredvid mig låg min hustru.
”Varför skriker du?” undrade hon förfärad. ”Du väcker ju barnen”.
Då upptäckte jag genom mina tårfyllda ögon att också min hustru saknade ansikte.