Gläntar lite i minnenas bok...
försiktigt så den inte går sönder...
vill bara minnas något ljuvligt
för en liten stund...

höra glada barnröster...
känna förväntningar...
doften av tända ljus,
hyacinter på bordet,
apelsiner och pepparkakor...
Se julklapparna, som trots en skral
inkomst ändå ligger där
under granen...
och glitter, glitter i granen
och i barnens ögon...
Fanns det snö?
Det minns jag inte
och det var inte så viktigt, då...
Vi hade ju varandra
så här skulle det alltid vara...
Det var inget märkvärdigt...då...
Ja, så var det...
en gång, för länge,
länge sedan.

Men livet hittar på så mycket
medan tiden går...
Eller är det tiden som hittar
på saker medan livet går?

Stänger lika försiktigt boken igen...
vi hittar nya vägar, följer nya spår...
och det gör ingenting om det
inte snöar, så länge vi har varandra,
var vi än är i världen...
och jag önskar att alla barns ögon
får glittra av glädje
och förväntningar...
alla dagar.