Redan medlem?
Logga in
|
tack till A.M. för inspirationen till Gehan
Älskade, nej jag kan inte längre kalla dig det ...
Älskade är det jag kallade mannen jag gifte mig med, mannen som var far till vårt barn.
Kanske finns det, någonstans under all denna svarta yta, en spillra, ett minne av den mannen.
Din sorg var utom denna världen, det måste vara därför du inte kunde hantera den.
Jag skrek, grät, förbannande alla gudarna och någonstans mitt i allt det svarta kunde jag börja läka.
Min sorg var mänsklig, jag lever fortfarande med den, det betyder inte att jag accepterat det som hände.
Men (älskade) du kan inte låta det styra dig, ditt fall från ljuset ... ditt fall från ljuset är samtidigt ett fall från oss, från det vi någonsin varit, det vi skulle kunna bli.
Kniven du satte i min buk, var inte på långa vägar lika dödlig som den du redan placerat med större exakthet i mitt hjärta.
//Lydia
|
Nästa text
Föregående
Yheela |
