Är långt ifrån slut.
Känslan är svår och beskriva.
Den stramar åt hårt i bröstet.
Sitter fast som en kletig klump.
Den ökar i grader, först frostig is sen till den starkaste hettan, som brinner i helvettet.
Går häller inte att ta tag i den.
Slita den ifrån bröstet är inget alternativ.
När den väl fastnat där fins det inget återvändo.
Pressen ökar och blodet pumpar. Som en gasande kabin.
Hela kroppen skriker och ångar.
Nu går det på högvarv kroppen börjar darra och hjärnan har nått ERROR.
Nu kommer dimman av det omedvetna.
Springandes mellan alla fönster.
Allt annat är utestängt icke ser eller hör,bara dånet av tomhetens röst.
besatthet och kontroll.
livet är inte sig likt längre paniken ökar, alla är ens fiender.
Ingen kan man lita på.
ENSAMHET.
Rädslan börjar åter komma tills den kommer svepandes i en eldig kraft.
Huvudet dånar
kroppen skriker av förtvivlan.
Den orkar inte mer nu,den har nått sin gräns, Den ursvultna kroppen vill lägga sig till sin vila. Kroppen orkar inte längre lyfta sig själv.
Av utmattning
somnar den sakta in i mardrömmens värld.