Vaknar denna morgon och är utsövd!

Inga vallningar på hela natten,
inga ansträngande mardrömmar
som fått mig att springa flera mil på lutande underlag.

Tar ut hunden på en längre morgonrunda och kommer hem
till nybryggt kaffe och likaledes utsövd make,
som flexar på jobbet någon timma.
Vi diskuterar politik och löser korsord tillsammans.

Jag diskar och sätter telefonen på laddning.
34 sms från uppretade barn som undrar varför jag inte svarar;
samma barn som anklagar mig för att inte ha ett eget liv
och bara blanda mig i deras.

28 nya meddelanden via Facebook (+alla uppdateringar)
ett som säger att jag inte varit inloggad på ett tag (två dygn)
och mailboxen är överfull av reklam
och "varför svarar du inte?"

Önskar mig tillbaks till tiden då man fick brev
och telefonsamtal,
då en dator var ett arbetsredskap
och mobiltelefoner vägde 4 kg
och bars i en väska av ett litet fåtal av befolkningen.

Ringer till ett barn i högen, som genast säger
"Var var du igår?"
och jag förklarar att det ska hon strunta i
och att jag faktiskt inte hade något att säga
och hon kontrar med "Det kunde du väl ha sagt!".