Tiden är här dom brände ner ögonvitorna
i skuggan av den svarta väggen

Hennes ögon vittnar om en
kylslagen tid

Vita vittnade mot det svarta
och solen brände som en svetslåga
i den iskalla rymden

Ett andetag mellan dom tysta
kvinno låren
en sinnlig tanke mellan
hennes bröst
går ständigt mot bristningsgränsen

Hon bläddrar i sitt fuktiga varma kön
och svalkar det vulkaniska sinnet
i hans blåfrusta öga

Hon och andetagen sover djupt
i huset vid havet