Vandringssägnerna spelade kort
med vinden. Knekten och damen
kysstes i västan, skrattande
bakom östnords rygg

jag har svalt solen och mina händer
brinner som stjärnor, redo att dö

En röd klänning svävande i
snöfallet , du jagar eldflugor
över kanalens svarta, forsande
vatten

Följ fiolen in i gryningens mun
en daggsträng är din strupes sång
en droppe koda, ditt blodspill
i striden.