Jag hade hittat den perfekta julgranen, bara en liten bit hemifrån.
Jag hade noga märkt ut den med plastremsa och nu stog jag där i skogsdungen med fogsvansen i högsta hugg.
-Var var granen?
Jag sparkade ilsket i lite förmultnade löv och en liten stubbe med en blå plastremsa uppenbarade sig.
-Någon annan hade tagit min gran!!!

----

Klockan var sådär två på natten när jag gav mig iväg för att hämta årets julgran på skjutfältet i närheten där jag bodde.
Det blåste en iskall nordlig vind och snön drevs som spikar mot mina kinder.
Jag ångrade att jag tyackat nej till min mors erbjudande om att köpa en dålig barrande gran till mig, och köra hem den dessutom.

Pulkan med fogsvansen och yxan på välte för hundraelfte gången och jag svor ilsket igen.
...men där var i alla fall granen jag sett ut, halvvägs ner i diket..

Dagen därpå ställde vi in granen i vardagsrummet och tittade på den. Den var...inte symmetrisk. Eftersom den växt i ett dike med kraftig lutning saknades grenar nedtill på ena sidan.
Ett av barnen sa "Vi kan ställa ett bord under, så syns inte det kala stället så väl!"

---

-Ta en gran av oss! sa min stallkompis glatt.
Vi begav oss genast ut i markerna för att rekognoscera. Vi hittade en vacker, tät högväxt Kalle Anka-gran som maken och jag skulle hämta på andra sidan hagen. Vi gick en bra bit genom skogsdungen innan vi kom fram till årets julprydnad.
Efter en del svärande lyckades han hugga ner granen med vår lite slöa yxa och vi började försiktigt ömsom bära, ömsom släpa hem den.
-Vi går genom hagen, sa jag och kröp under eltråden.
-...men Flash? sa maken skeptiskt.
-Han är väl snäll, dessutom inne i stallet, sa jag.
-Jovisst, men äter han inte barrträd, den där? muttrade maken.
-Han är inne, sa jag övertygande.
Vi släpade vidare på vår gran och var väl lite mer än halvvägs till bilen, när plötsligt min häst dök upp.
Han slog följe med granen och repade i sig lite grenar då och då.
Maken blev väldigt arg och bad mig "ta bort det förbaskade öket" och en vild dragkamp mellan man och häst bröt ut.

-Nu får vi ta den här, för vi hinner inte byta! sa maken och lastade barrträdet i bilen.
-Lite pynt, sa jag tveksamt och fick en bister blick tillbaks.
Hemma tittade barnen på den och sonen sa:- Mamma, varför tog ni en gran som Flash haft som mellanmål?
-Kunde ni inte tagit en utanför hagen istället?