Blickar oseriösa i
centralstationens
neonögon
som
sväljer tid

Han och hon mot
världen
kan det vara så i ert
lilla sköte

En löpeld av oro sprider
sej i hjärtat
hon tycks famla
i mörker

Då satt dom där så tysta
i det blå kalla skenet framför
televisionsapparaten

Nu sitter dom där så tysta brevid
varandra tysta
stirrande ner i varsin
mobiltelefon

Dimman lägger sig som
tystnaden över
världen

Varför har alla kvinnliga poeter
små, små bröst
och stora stora rövar men ok det
är inte riktigt sant