Hon var född i en cell
på fängelsets golv
en frukt från kärleken
vid okända möten

Som skuggor i natten
förblev hennes liv
ett barn utan lekar
där drömmar dräptes

Han föddes på gården
kring glädje och ljus
när hösten låg stillsam
vid kärlekens fönster

Som lekfulla molntussar
blev livet teater
och tiden fylldes
av minnesvärda pjäser

Hon fick sin tentamen
i livets hårda skola
besök bakom murar
besvärliga att besegra

Han gick den lätta vägen
utan rullande stenar
inga krokar eller berg
som måste klättras över

Hon satt där i gränden
vid månljusets skimmer
han sträckte ut handen
ett skilda världars möte

De talade om livet
och svaga karaktärer
om rätt och om orätt
vid sällsynta möten

De vandrade stilla
bort genom natten
så omaka till sättet
men ändå så lika