de hurrade då hammarslagen ekade
de bar kvistarna till bålen men lät andra tända på
de hade orden men aldrig kärleken
de pekade fingret men bar aldrig själva

de talade om dygd – men var fulla av begär
de åt men blev aldrig mätta
– fetman deras enda frälsarkrans
de läste men blev aldrig visa

de dömde andra
för brott de själva begick
men vågade aldrig spegla sig själva

De tjänade ondskan
men var fullt övertygade om
att de var goda

De tog upp korset
men använde det
för att knuffa bort andra
från klippan


De trodde på Gud men tjänade djävulen
fullt trofasta sin fader
då hjärtat de svek

…och Han kände dem aldrig…