Där revbenen går ihop
sitter en klump,
den kallas oro.

Inuti mitt hjärta
brinner en glöd
den kallas kärlek.

När klumpen och kärleken faller samman.
Då faller jag isär.

Så lycklig i stunden
att jag gråter
för rädslan
att förlora det som finns.

Den geggiga massan där uppe
den kallas hjärna
den ber mej att dra.

Knölen innanför bröstet
den ber mej stanna.

Känslan som rör sig i magen säger:

Så länge vi båda andas...

För första gången i mitt liv
älskar jag min mage.