Att i sakta mak gå igenom sta´n
på da´n, som på sena kvällen på olika ställen
på stora gatan i gränden smala
och i parken svala den ideala
bara vara vandra på
utan tankar på något alls då
fritt promenerande gå...

Det goda klivet
det, som man förr tog för givet
som en del av det bästa i livet:

Det kan man nu glömma
om det får man bara drömma
men jag, som ofta går i kvällen sena
igenom mörka sta´n och inte mig kan gömma:

För de skumma, jag vet ju att vapen får man ej bära
men jag som stickar har ju försvarsdon att till
om någon vill det jag inte vill
då vet jag vad jag då skall ta till...