regnfolk

skrider med vida

svepande kjolar

mantlar

midnattsblå böljar

stjärnhärdar

ur korgar

strör de rosenblad

i gryning

är marker

vitpudrade

ett finger lyfter hon till läppar

tystvinge sveper orden in i vagga

vandra varsamt i vinterskogens nakna

stenar andas vakande

stör ej stenars sömn

låt dina fötter

likt mjukt regn rinna

rinna över stenars mosstäcke

om detta tycker

stenar

så andas vi

varandra

stenar vilka inför till synes ligger stadga

vilka är fjärilar i vinden dansar

barfota i ängens snötäckta nektargömmor

där du vandrar i skogshägn

förtäljer stenar dig

snöns verklighet

och snö kupar händer runt dina fötter

fotblad

värmandeljusa

mockasiner