Det oändliga
är min arvedel.
Min del är blott
en bråkdel av universum.
kanske inte ens ett stoftkorn.

Jag är där jag är
min plats,
min sfär i det stora.
Så liten är jag
att jag bara är
inte ens ett kommatecken
i allt det som skaparen gjort.

I min färd genom det som
är min levnadsbana
far jag omkring,
ena sekunden här
den andra där.

Det finns inga gränser
för mina färder,
för det finns inga gränser
i universum.
Inga parametrar
som säger
att här är det slut.

Det oändliga är,
min arvedel,
min del att förvalta.