Du visar mig vägen
genom skogen,
bort från allfartsvägar
och genom en trolsk natur.

En katedral av träd
och månens lysande upp
liksom mot ett krucifix
i gläntan dit vi är på väg.

Här i skogen behöver vi
inga andra
bara du och jag,
och Skaparen

Här få vi ställa frågor
och vi får svar.
Detta måste vara meningen
med livet.

Här blir drömmar besannade
och fantasier blir förverkligade.
Drömmar om en annan värld
fantasier om ett bättre liv.

Hur kan man på andra ställen
skövla skogar.
Kalhyggen som blir till plats
för nakna själar.

Skogen är min katedral
vinden som viskar mellan träden
är som en psalm.
Du vid min sida
är min vän.

Över oss är Skaparen
Han som är som ett diadem
som kröner skapelsen.

Låt aldrig vägen genom skogen
mynna ut i en värld
som inte är min
inte är din.

Och inte Hans!