guldkornet föll ned ur tempelträdets krona
lade sig mjukt till rätta
slutna är ännu ögonen i blå lazuli grund

hör du katter lapa i tempelgårdens källa
en av dem alla
denna med mjölkvit dimma

så frågar lazuli i blå grund

vari grundar du din å sikt
så frågar ögon slutna

min hänsikt vilar vaken bidan
i varje dimstråk
så svara blå grund i lazuli
hör du stråken förfärdigas
taglen är vita
mjölkvita
spunna av
katters
väl mod

huru kan tagel vara spunna av
katters välmod
så frågar ögon tvådels slutna

spinnrocken spinner i deras bröst
vid hjärtelden sitter vishetens moder
och har hon ej rocken om axlar
så flyger sländan fri i hennes hand
så svarar blå i lazuli grund

lyfter stråken
ger mjölkvita tagel fäste
spänner
lagom

hur har du tänkt spela med stråken
utan an svar
så frågar ögon halvslutna

ur tempelträd sträckes violinen
violer nyvakna i vår trädgårdsbädd
skänker violljus solglöd
violinen av vitskir mandelblom
stråken lägges an till svar
toner flödar
så
spelar jag med
dina frågor
ljussträngar
så svarar lazuli i blå grund

är det
är det verkligen av godo spela
väcka den sovandes hjässas ide
så frågar ögon i fjärdedels slutna

väggen öppnar en springa
släpper in
det viner i luften
silverstekel landar
lägger sig helt nära
tätt in till
guldkornet

med vakna ögon lyssnar de in

varför framhärdar du i din frågevind
frågar de ögon halvslutna

tysta
betänker ögonen ännu halvslutna

lazuli i blå grund inväntar omfattning av färden

ögonen vidgas nu helt
strålande blå
klara

jag ser guldkorn växa i silverregnens vingar

blå orchideer
skrider

in i bergens lätta slöjor

bergsvallmo
hälsar
färden
rinner
in i
notus händer

tänder
eldbladens

vallmoröda
tecken